I den ur verkligheten inspirerade fiktiva romanen Bara människor hör vi olika inre och yttre röster som alla kunde rymmas på en liten ort som Grankulla eller försvinna i vimlet i en större stad.

Medelålders Paulina förlorar minnet mer och mer, skövlandet av naturen och flyktingströmmar pressar Stefan under studietiden till bristningsgränsen, Fabian åker ut till en skogssjö för att reda ut vem han är och vad han vill. Elsa vandrar på gravgårdar och funderar, Amiz kämpar med sin asylansökan och sin rätt till sina barn, Elvi och Henrik försöker komma till rätta på servicehemmet under coronatider, Solveig vandrar ut i skogen och hennes pappa efter. Karla vill gemenskap.

Vi lever våra liv här på jorden, söker vår plats, vårt jag, kanske eller kämpar på med våra utmaningar. Vi är ensamma. Vi är i något större och älgkon betar alltjämt sin sälg.