Ostrobothnia Australis (OA) som fyller 100 år 2024 är en av Finlands äldsta naturvetenskapliga föreningar - med egen biologisk station på Valsörarna ute i Kvarken.
I den självständiga nationen skulle vetenskap och kultur prioriteras. Svensk-Österbottniska Samfundet (fyllde hundra 2022) och dess naturvetenskapliga underavdelning Ostrobothnia Australis hade tillsammans ett kunskapsvacuum att fylla. Det fanns just inget publicerat om det österbottniska kustlandets flora och fauna; det vacuumet fyllde OA:s medlemmar med råge. Föreningen fungerade också i tiden som en folkbildare i naturkunskap; speciellt folkskollärare tillhörde länge målgruppen.
I historiken får vi möta passionerade entomologer, botanister och ornitologer; aktiva samlare, skribenter och fotografer, från Sideby i söder till Karleby i norr - som regelbundet delade med sig av sitt kunnande i lokalpressen.
Och med eget museum, omfattande naturaliesamlingar, bibliotek och fina mötesutrymmen i anrikt Vasahus - fanns det mycket att visa och berätta om.
Men allt har sin tid: sen länge tillbaka är samlingarna kommunaliserade och skingrade; det anrika högkvarteret tömt. OA:s gamla verksamhetsområde längs den långsmala kusten har fyllts med andra naturföreningar; det ornitologiska rapporteringssystemet från det svenskspråkiga kustlandet har övertagits av finskspråkiga föreningar.
Det viktigaste som OA har kvar är Valsörarnas biologiska station som fortfarande lever upp till föreningens ursprungliga syfte: att bedriva naturvetenskaplig verksamhet.
För hundra år tillbaka fanns det en artrik och oexploaterad natur i Österbotten, men kustlandskapet hade få naturvetare - nu är det tvärtom.